virkligenstickat.blogg.se

För det mesta känns det bara positivt att virka, men ibland händer det saker som gör så att man får sig en riktig törn. En sådan jobbig sak kan vara att tappa ett nästan-färdigt projekt på bussen/tåget. Det hände mig för tredje gången förra veckan när jag var på väg hem från min kompis Sigrid. Jag höll på att virka en grönrandig squash som jag såg som en triumf eftersom garnet precis räckte. När jag skulle virka framför Once Upon a Time samma kväll fanns den inte i virkväskan. Och jag som alltid har för vana att se tillbaka på sätet innan jag går, för att säkerställa att jag inte har glömt något! Det verkar vara just de gångerna som man verkligen har tappat något som man glömmer att titta också.

 

Så nu har jag gått i några dagar och varit irriterad på virkning i allmänhet. Garnet räcker som sagt inte till en ny squash och jag vet inte vad jag ska göra istället. Det är hårt, det är svårt. Tur att jag kan sy, brodera, läsa och virka på ett par örhängen istället! Det är dessutom bara en dag kvar på jullovet.

 

En annan gång har jag tappat en sjöjungfru som var färdig sånär som på hår och ansikte. Jag har också tappat en pajbit som bara saknade några bär (och som jag var riktigt nöjd med). Båda gångerna har jag blivit så förtretad att jag inte velat göra om saken i fråga. I fallet sjöjungfrun virkade jag dock en ny några månader senare, när såret inte kändes så färskt längre. Den blev som tur var bättre än den första. En gång har jag tappat en virknål 2.5 också (mammas!). Som tur är är min mest använda virknål 1.75, som jag ALLTID har med mig, fortfarande i tryggt förvar i virkväskan. Och virklusten kommer nog tillbaka.

//Rebecka