En liten virkling
(alltså det var meningen att det skulle stå l och inte n)
När jag var hemma under påsk virkade jag färdigt den här lilla figuren.
Virkad i alpackagarn med virknål 1,75.
Om ni ursäktar; när man inte lyckas ta ett fåtal bra bilder blir det många halvtaskiga istället... Men ville få med den ur flera vinklar.
Benen och fötterna var det svåraste, men var även det som jag blev mest nöjd med. Benen är virkade separat och sedan påsydda på kroppen. Även huvudet och kroppen gjordes var för sig. I vanliga fall gör jag huvud, kropp och ben (nr 1) i ett svep (och sedan ben nr 2 från "hålet" som bildas), men här passade det bättre att virka dem separat eftersom jag kunde kontrollera vinkeln på benen bättre då.
Det var viktigt eftersom jag gärna ville att bebisen skulle kunna sitta. Efter lite fixande och trixande blev det till slut en sittduglig unge.
Händerna monterade jag fast vid barnets (imaginära) mun.
Håret tog ganska lång tid att göra. Varje lock broderas för sig, och efter varje lock måste man sy ett vanligt stygn i hårbotten för att fästa locken ordentligt. Men det är värt besväret! Mycket finare än vanligt, platt, rakt broderat hår, tycker jag.
Egentligen hade jag tänkt göra kläderna lite mer detaljrika (med t.ex. krage, hänglsen eller knappar), men det blev istället att jag fokuserade på att barnets kropp och position skulle se naturliga ut.
Börjar definitivt komma ut ur min virkningssvacka nu. Känns faktiskt (för det mesta) roligt att virka igen, även om perfektionistkomplexen desvärre finns kvar (funderar t.ex. fortfarande på om barnets knän ser verkliga ut, om benen blev för tjocka och huvudet tillräckligt välformat). Men det får man leva med om man ska komma någonstans här i livet!
//Rebecka