Besseggen

På vår sista vandring i Norge var vi inte lika ifred som under våra föregående. Besseggen, en bergskam som ligger ett par timmar nordväst om Lillehammer, är en av de mest populära fjällvandringarna i vårt grannland.
Vi hade oförskämd tur med vädret. Under de drygt sex timmar vi var ute föll inte en endaste regndroppe på oss. Solen var framme en stor del av vandringen. Varmt var det inte, men vi rörde ju på oss. Tror dock inte att jag under någon annan dag har klätt på och av mig så mycket som under den här dagen. Som mest hade jag på mig fyra lager på underkroppen och fem på överkroppen, men ytterlagren åkte på och av allt eftersom solen kom och gick, vinden ökade och avtog i styrka och vi gick svettiga i backar eller satt frysande och fikade.
Jag gick drygt 17 kilometer. Sammanlagt klättrade jag, enligt Simons klocka, över 1000 höjdmeter. Ganska högt när man tänker att det är som att klättra upp för en en kilometer lång stege! Uppifrån följde vi entusiastiskt sjöns färgväxlingar.
Snöklädda berg, inte alltför långt bort.
Och så lite blommor. Isranunkel...
...och så en mosippa (tror jag).
Jag fotograferar hav och berg.
Min bild. Man ser att systemkameran och mobilkameran har fått ganska olika färgsättning.
Innan Besseggen fick man klättra neråt lite brant först (stigen gick där nere vid sjön). Vi såg förresten en människa som badade där nere i sjön! Och tyckte att det var "exhilarating". "And cold".
Här syns massa folk som har börjat klättra upp för själva Besseggen. För det mesta gick vi hyfsat för oss själva, men just här var det lite trafikstockning.
Man får inte glömma att vända sig om och kolla på utsikten medan man klättrar.
Liksom, hur vackert är inte detta?
Fler klättrande människor. Det var allt ganska brant, så jag är glad att det inte fanns någon sjåpig person där som förbjöd mig att klättra, för det var den roligaste delen av hela vandringen! I alla fall när vi väl hade tagit oss förbi långsamklättrarna.
I made it to the top!
Bakom oss fanns ett ännu högre berg.
Snö!
Känns lagom konstigt i juli.
Nästan nere igen. Himlen och sjön har skiftat avsevärt i färg.
//Rebecka

Kommentera här: