Lillehammer
Här kommer lite bilder från Lillehammer och omnejder, där jag var tillsammans med Simon och hans familj och morföräldrar förra veckan. Vi ägnade dagarna åt att vandra, träna, prata och äta (ungefär). Här är vi ute på en av våra plattaste vandringar, runt en sjö.
I Lillehammer var det vinter-OS 1994 och vi gick till Olympiastadion.
Backhoppningsbanorna var sjukt branta.
Över 900 trappsteg var det till toppen av banorna, och därifrån hade man utsikt både över stadion, staden, sjön och bergen där bakom.
På vår längsta vandring gick vi drygt 23 kilometer. Att vandra i timmar över dessa ödsliga vidder måste vara något av det mest avstressande som finns. Under de flesta vandringarna mötte vi endast få andra människor.
Vackert med ängsull.
Ofta var det mulet eller regningt, men ibland kikade solen fram. Längst bak kan man skymta snötäckta toppar.
Varning! Får på vägen!
Och inte flyttade de på sig heller. Så det blev fårslalom.
Den här vandringen började med 3°c, ösregn och stark blåst. Sedan blev det bättre. En mil senare, på andra sidan sjön, kändes det konstigt och avlägset att ha varit uppe på den där toppen.
Bilder från den sista vandringen kommer i ett annat inlägg, för de är så många.
//Rebecka