Ute på landet

Efter ett läsår i Göteborg har jag inte blivit mer storstadsmänniska än att jag, när jag kommer ut till landet, plötsligt känner mig mer levande, som att jag äntligen kan andas och tänka ordentligt. Känner också ett stort behov av att fotografera allt som växer. Så ni får stå ut.
Under Kristi himmelfärdshelgen besökte Simons, hans lillebror och jag deras morföräldrar i Vattholma (utanför Uppsala). 
Här rinner Fyrisån i miniformat, prydd med grönska och pittoreska broar.
Försökte motstå impulsen att föreviga vareviga blomma jag såg...
...gick sådär...
Vilda gullvivor har jag inte ens sett förut.
Men här fanns de i mängder!
En intensiv grön färg som är resultatet av mötet mellan tät lummighet och klart solsken.
Lockande skogsstig.
Vissna backsippor.
Tänk att kyrkmurar kan vara så vackra!
Ceriserosa kaprifoler.
Gullig maskrosstig.
Och lite död bland allt det levande.
Fick även se Uppsala för första gången. Där var det också vackert, men vad slår landsbygden? Så kanske är jag ändå naturare, men inte i det vanliga hänseendet.
//Rebecka

Kommentera här: