En dos livsmotivation
Jag brukar göra min egen müsli. Ofta är det billigare att göra saker själv – hembakat bröd har jag läst kostar ungefär hälften så mycket som bröd som köps i matbutik och en tiondel av bageribrödets pris.
När det kommer till müsli är jag inte lika säker. Den tråkigaste tråkmüslin i affären är ju rätt billig. Om jag dock skulle jämföra min müsli med de dyra granolasorterna skulle jag säkert spara pengar i mängder. Men nu hade det ju ändå inte varit aktuellt att köpa dem.
I min müsli brukar jag ha lite olika saker varje gång. Havregryn och rågflingor utgör alltid basen. På det kommer olika frön – som sesamfrön, solrosfrön, linfrön och pumpafrön. Ofta har jag i kokos. Ibland har jag även i någon nöt.
Sedan häller jag på olja och vatten och geggar runt lite. Honung brukar jag inte ha i, dels för att det känns för dyrt i längden och dels för att jag vill ha min müsli osötad. Lite duktig vill jag ju känna mig.
När müslin har svalnat tillsätter jag torkad frukt – oftast bara russin, men möjligtvis också aprikos, fikon, ananas eller äpple.
Så mycket om hur jag gör själva müslin. Summan av kardemumman är att min müsli ändå är snäppet intressantare än vanlig tråkmüsli, vilket troligtvis också gör den dyrare (här jämför jag min müsli med den ekologiska tråkmüslin, eftersom jag köper ekologiskt).
Men hur det än är med den saken är det värt varenda krona. Just den där morgonmüslin känns som något som bidrar med livskvalitet till min vardag. En sådan där seg morgon då man gått upp två timmar tidigare än kroppen och knoppen hade behövt, har en lång dag framför sig och tittar ut i bäckmörkret som verkar föregå en kall och regnruskig dag – då känns ibland müslin som det som motiverar mig att gå upp ur sängen.
(Blev förvånad när jag kollade igenom mina foton från senaste halvåret och hittade så här många bilder på müsli. Liksom, hur intressant kan det bara att fotografera det!? Men nu fick ni i alla fall se dem alla...)
//Rebecka