Påskafton

I år blev det sen påsk, och därför kunde vi njuta av både solsken och blommande fruktträd när vi letade efter påskägg i trädgården i lördags.
Vissa tog letande på mycket stort allvar (och mamma blev följaktligen rädd att hennes stackars växter skulle skadas).
Nähäpp, det där var inte mitt ägg.
Inte det där heller.
Fler rosa fruktträdsblommor.
Där var det! Tydligen använt till några andra syskon innan de kom på att man kan sätta lappar på äggen så man slipper skriva namnen på.
Ossian med påskägg på trappan, 2018. Då hade vi ingen vit jul, men det låg fortfarande snö kvar på påsk. Vantarna är av bara för att det blir för svårt att äta godis annars!
Ossian med påskägg på trappan, 2019. Lite skillnad!
Mest choklad i äggen, som tur var.
Synd bara att det innehåller massa palmolja.
Plantförskolan (sedan blir det ur-och-skur för vissa, medan andra blir curlade i växthus).
Jag njöt av att kunna sitta ute i solen och plugga.
Systerpromenad.
Sippor i blått och vitt.
Filosofisk fråga: känns blåsipporna vackrare bara för att man vet att man inte får plocka dem?
Här är en som inte hade fått håret klippt på några månader...
Äntligen har löven börjat komma och världen är inte så grå längre.
Påskmiddag. Betydligt godare än julmat, enligt min ringa mening. Jag hade bidragit med de små fröknäckena, de stora sesamknäckebröden och lax- och äppleröran därtill.
Till efterrätt hade Lizzie och jag fixat minipavlovor med citronkräm och fjolårets sista hallon.
//Rebecka