Hur svårt ska det vara ett sy ett par leggings?!
Jag hade stuvbitar kvar av det här tyget (ekologisk ribbtrikå från Tygdrömmar) och bestämde mig då för att sy ett par leggings i ministorlek. Jag tänkte att de kunde vara ett passande plagg för en nyfödd. Och väldigt lättsydda också. Eller?
Nej, inte för min maskin, inte. Den var bättre förr, men har alltid krånglat med täcksömmar. Nu krånglar den även med tvillingsömmar och ibland till och med vanliga sömmar, och ju mjukare och stretchigare (som typ ribbtrikå) desto värre. Jag höll på att bli galen när jag sydde den här ribbade klänningen till mig själv i vintras. Så den här gången bestämde jag mig för att handhjula hela tvillingsömmen i midjan. Ändå envisades maskinen med att hoppa över stygn flera gånger samt slita av tråden en gång. Som tur är går det mesta att snygga till lite i efterhand, men det tar ju massa extra tid med tanke på hur simpelt det borde vara egentligen.
När det kom till benslutssömmarna som var så långt in försökte jag inte ens fixa sömmen på maskinen. I stället sökte jag efter en elastisk söm som man kan sy för hand och hittade då den här flätsömmen som egentligen är en broderisöm. Men den funkade ju till det här också, även om det tog sin lilla stund (perfekt när man är trött och ändå bara vill ligga på sängen).
Om ni undrar varför benslutssömmarna går så högt upp så är det för att byxorna ska ha en bred vikmån som gör att de passar en pyttepyttig nyföding utan att för den sakens skull bli urvuxna på en vecka. Smart tycker jag, även om det blir lite extrajobb.
//Rebecka