Kringlor utan krångel
Det var längesedan jag gjorde kringlor, och i några veckor har jag känt mig sugen på att göra det. Det är så mysigt på något sätt. Så när jag fick lite tid över förra veckan passade jag på att sätta en deg. Så mycket tid hade jag visst inte, och fick till slut cykla till skolan för att inte komma för sent, men degen blev i alla fall satt.
Det var så avslappnande att ta en paus från plugg och jobb och ta sig tid för att baka något bara för att det är gott (annars har jag ju bakat vanligt bröd, men det är ju snarare för att det behövs). Bulldegar ställer inga frågor. De vill inte veta varför ett visst verb står i ett visst tempus eller vad en specifik konditionalsats kallas.
Så jag släppte konditionalsatserna för en stund, satte på ett förkläde och italiensk musik och andades bulldoft. Samt pusslade kringlor på ett söndrigt bakplåtspapper...
Voilà! Kringelfika. Skönt att ha gjort något utan att bli varken bedömd eller betald.
Sedan är det alltid problemet med frysplats. Men "if there is a will, there is a way", som det heter på engelska.
//Rebecka