Point of no return
Där satt jag och sydde fickor i godan ro. Eller nej, det gjorde jag inte alls. Jag var ganska sur, för jag hade behövt sprätta en del av en söm (inget konstigt i sig) och på kuppen lyckats få tag på en liten tråd från tyget, varpå ett hål uppstod. Vars lagning syntes lite efteråt... hemskt irriterande. Hursomhelst befallde mönstret: Klipp upp ficköppningen från avigan, i hörnen ända fram till sömmarna. Och plikttrogen som jag är klippte jag.
Men usch vad jobbigt det kändes att klippa ett hål rakt i framstycket. "Tänk om jag gör fel nu?!", tänkte jag hela tiden. För det skulle ju inte gå att rätta till. Sömmar kan man sprätta (även om det uppenbarligen inte alltid går så bra). Men hål går inte att sprätta bort. Det är ändå rätt nervkittlande att sy... Och by the way: hålet var klippt på rätt ställe, så ingen katastrof inträffade. Dock blev fickorna inte så bra ändå, så det var en liten tröst.
//Rebecka