Sömnadsutmaning nr 44: prickig skjortblus

Resterna av en tunn, fjäderlätt bomullsväv som Judith har en tunika i räckte precis till en skjortblus i storlek 62.
Pärlemorknapparna är också en återbrukshistoria. Pappa plockade av dem från en kassaapparat som något av barnen hade pysslat ihop i skolan. Pappa blev trött på att den stod och skräpade, men tyckte att knapparna borde kunna komma till användning. Tur för mig!
Jag blev nöjd med att jag äntligen lyckades få "kryssen" i båda armhålorna jämna. Ofta lyckas den glida lite trots noga nålning och ibland till och med tråckling, men den här gången blev det ganska prefekt faktiskt. Det är kul att känna att man går framåt!

Färdiga!

Kom på att jag ju faktiskt inte lagt upp någon bild på de färdiga tightsen. Här är de i alla fall! Sjukt skönt att de är färdiga efter mååånga långa månader.
//Elisabeth

Långsamt, men framåt

Mitt älvbroderi går ändå liiite framåt, kvadratmillimeter för kvadratmillimeter. Nu senast har jag börjat täcka gör ett av bladen. Det känns ju helt konstigt, men är helt enligt mönstret! Senare ska ett nytt blad monteras ovanpå. Jag måste erkänna att det känns lite bortkastat att lägga så mycket tid på något som ändå inte kommer synas, men det har kanske någon poäng, det också. Jag får helt enkelt lita på mönstret.