Sömnadsutmaning nr 85: blåbärströja

(okej, jag vet faktiskt inte om det är menat att vara ett blåbärsmönster, men jag tänker i alla fall på blåbär när jag ser tyget)
Det här tyget blev först en tunika till Lydia. Sedan sydde mamma även en t-shirt till Noomi av det som blev över. När det sedan fortfarande fanns tyg kvar sydde jag den här tröjan i storlek 86.
Den är helt vanlig förutom att den har ett sprund där bak för att förenkla på- och avklädning.
//Rebecka

En förlängd tunika

En av mammas stora sorger här i livet är att hon inte längre har någon dotter som hon kan köpa de fina Newbie-kläderna från Kappahl till. Men ibland kan hon ändå inte hålla sig. Som för ett tag sedan då hon kom hem med den här tunikan med halvlång ärm:
Ja, jag kan ju förstå att hon föll för den. Även om den egentligen är för liten för Signe.
Men detta hade mamma en lösning på. Ärmarna var ju halvlånga så det gjorde inget att de var kortare än tänkt. Själva tunikan fick hon dock förlänga. Detta gjorde hon genom att köpa en lite bredare spets som hon sedan sydde på.
Nu får vi se hur lång tid det dröjer tills mamma "råkar" gå in på Kappahl igen...
//Rebecka

Vackert vårlandskap

Igår snöade det hela dagen. Alltså verkligen heeeela dagen.
På eftermiddagen hade skogen förvandlats till en julaftonsidyll.
Det känns lite ironiskt med snöyra några dagar innan påsk, men jag tycker mest synd om mina bin som riskerar att svälta ihjäl (eller bli sjuka för att de inte kan ta sig ut och rensningsflyga).
Vinterkappan kommer nog aldrig åka av, känns det som.
Beate var dock mer optimistiskt lagd och firade vårens ankomst med glädjehopp.
//Rebecka