Tunika i linull

Jag har länge varit sugen på att sticka i lingarn och nu har det äntligen blivit gjort. Valet föll på linullgarn från Karin Öbergs märke Kalinka. Egentligen ska manju helst sticka separata stycken och sen montera ihop när man använder lingarn, men det hade jag ingen riktig lust med. Så jag stickade som vanligt och la in några falska sömmar, som jag hoppas ska göra susen. 
Garnet var tunt och stickorna likaså, så visst tog det ett tag att sticka. Men lagom till att jag kom hem från Tanzania var den färdig och nu används den för fullt. Jag gillar verkligen garnet och tunikan känns varm och sval på samma gång!
 
//Elisabeth
 

Ny kjol av gammal klänning

Några månader senare, men nu lägger jag iaf upp kjolen jag fick efter att ha klippt sönder en klänning. Visst gör den sig mycket bättre som kjol! Jag klippte av överdelen, satte in ett resårband i midjan och sen var den redo att användas. Ett nygammalt tillskott i garderoben. 
//Elisabeth

Klänningar

I det här inlägget visar jag mina olika klänningar som antingen mamma eller jag har sytt.
Min konfirmationsklänning sydde mamma år 2015. Efter det har jag haft på mig den varje år vid påsk. Överdelen är spetsinklädd och på kjolens nederdel finns små blommor påsydda (därför kan den bara tvättas för hand).
Den här svarta klänningen med blommor som mamma har sytt hade jag för ganska många år sedan. När jag senare fick en ny svart klänning (den finns med längre ner i inlägget) tyckte mamma att jag skulle ge klänningen till Beate istället. Jag var lite sur eftersom den faktiskt inte var för liten.
Den här klänningen kallar vi för tapetklänningen eftersom den liknar min mosters tapeter. Även denna har mamma gjort. Boleron är det Elisabeth som har stickat.
Dessa klänningarna gjorde Lizzie och jag tillsammans. Jag sydde kjolarna (extremt lätt, även om jag inte var så bra på att sy då) och virkade de små blommorna och Lizzie stickade överdelarna. Vi kallar dem Märta och Bärta-klänningarna (Märta och Bärta är våra alter egos).
Den här klänningen sydde jag sommaren 2016. Det var en av de första sakerna jag sydde själv. Det var väldigt svårt och mamma fick hjälpa mig mycket. Jag blev också sur för att det inte blev så jämnt. Därför gillar jag inte så mycket att ha på mig den (men jag har en lillasyster som har lånat den några gånger).
Den här gråmelerade sweatshirtklänningen är det mamma som har sytt. Det är lite sorgligt att det var innan jag hade växt färdigt eftersom den därför är för kort i ärmarna. Den är dock väldigt mjuk och skön; känns avslappnad.
Tyget till den här klänningen är ekologisk voile och kommer från Sonjas Textilateljé. Mönstret var egentligen en blus som jag förlängde.
Omlottklänningstyget är ekologisk single jersey och kommer från Elvelyckan. Klänningen är väldigt skön, men det känns lite som att den är "too much" - för många blommor och för mycket färg och mönster, typ.
Det här är den svarta klänningen som jag nämnde tidigare. Det är mamma som har sytt den (det hade varit för svårt för mig) och materialet är linne och tyll. På sidan har hon broderat en slags ros med pärlor och tyll (här finns en bättre bild på detta). Jag brukar ha den på jul och nyår.
Den här klänningen sydde jag i ylletyg. Den är otroligt mjuk och skön, men tyget har därför också "åldrats" ganska snabbt - det började se använt ut redan efter första gången jag hade haft på mig den.
Den senaste klänningen jag sydde är den här starkt rosa klänningen i vintage-inspirerad modell. Så, ja, jag har rätt många klänningar (jag har dessutom även några köpta klänningar), men jag kan ändå inte låta bli att planera ännu fler klänningar att sy.
//Rebecka