Överraskning!
Förra året fångade vi in en bisvärm när vi var på mina systrars examensfest i Jörlanda.
Det nya lilla samhället fick heta Surr-Prise – av förklarliga skäl.
Det levde upp till sitt namn – när vi lade på en extra låda och stödmatade dem passade de på att bygga sitt samhälle direkt upp mot taket. Det blev en del pusslande för att trycka ner vaxkakorna i ramarna sedan.
När vi sedan flyttade hängde Surr-Prise med tillsammans med de andra samhällena, först till Nykvarn och sedan till Sundsvall. På våren var det det enda samhället som fortfarande levde.
Men den 1 maj såg det riktigt mörkt ut. Det hade varit kallt i april, och de få bin som fanns kvar orkade inte värma ynglena, så de frös ihjäl typ i den takt de tillkom. Alltså kom det inga nya bin, medan de gamla bina blev färre och färre. Ganska dödsdömt. Simon tyckte att vi skulle avveckla samhället direkt men jag tyckte att de kunde få självdö, eftersom de inte hade någon sjukdom. Alltså lämnade vi dem åt sitt öde.
Två veckor senare föddes Elving och vi tänkte inte så mycket på det borttynande samhället.
Men i lördags tog vi oss i kragen och åkte ut till gården där kuporna står.
Till vår förvåning såg vi då att det flög bin in och ut ur Surr-Prise-kupan. Röveri? tänkte vi.
Men nej, när vi kikade in under taket såg vi att det fanns bin där.
Simon åkte hem igen för att hämta bikläder så att han kunde undersöka saken lite närmare.
Visst fanns det bin, men inte så många.
Men fler än förra gången, och betydligt fler yngel i olika stadier.
Simon pekar på drottningen, som förvisso har en skadad/missbildad vinge och ser ganska skruttig ut, men uppenbarligen ändå är något att ha. Nu får vi se hur det går för de här överraskningsbina!
//Rebecka